Det är blandade känslor som snurrar i huvudet när jag tänker på att jag faktiskt har vart här HALVA min tid och om lika många månader så är det dags att lämna allt! Samtidigt så närmar sig ju återföreningen med alla som jag älskar och saknar så otroligt mycket där hemma.

Det är definitift svårt att förklara och ni kommer aldrig att förstå hur bittersweet det faktiskt är att 6 månader har swishat förbi utan att man hunnit blinka! Skönt att va hemma snart, men FAAN va svårt att lämna allt... Ajja jag har ju ett halvår kvar innan denna ångesten är nödvändig. Men fysjuttsingen så fort det har gått!