Nu är de nära... Om en vecka(endast sju dagar) så står jag där på Arlanda, i stockholm, i SVERIGE. De va ju nästan tio månader sen sist. Och nu känns det helt overkligt. Tankarna flyger runt i skallen på mig och jag är helt yr å nästan svimfärdig.

LYCKLIG för att få komma hem och få träffa alla och få kramas med alla. Jag blev helt skakig på handen nyss när jag rotade fram visum papper som jag måste ha påskrivet från huvud kontoret innan jag åker. Där bland dessa papper låg ju alla mina papper och antäckningar som jag tog med mig inför avresan hit. Skumläste nått papper om hur de beskrevs att de skulle vara när man kom till familjen. Oj va längesen de va... eller? Jag vet inte om jag tycker de eller inte. Tiden har gått så oootroligt fort och samtidigt känner jag att de va evigheter sen min förra hostmam kom och hämtade mig på hotellet.