...aldrig mer!

F***N Jag som älskade att vandra omkring och powerwalka i de stora naturområdet som ligger inte alls långt ifrån mitt hus. Där finns det heelt underbara hajkingspår, där du kan vandra upp och ner för små berg och hoppa över bäckar med hjälp av små stenar som sticker upp ovanför vattenytan. Massa folk som är ute och promenerar med sina hundar där. Finns både bredare grusvägar och smala stigar, jag älskar att hitta nya spår, smala stigar med massa rötter och stenar som man måste hoppa över. Men idag blev min sista vandring i denna underbara miljö här i USA. Jag har vart ute och gått där i minst en timme varje dag sen i lördags, men nu är de slut på de.

Varför? Jo jag mötte på min ABSOLUT, utan tvelan största skräck här i livet, en ORM!!!! Visserligen den minsta jag någonsin sett, en liten kopparorm, om jag inte såg fel(stannade inte riktigt och undersökte saken.) den var väll ca. 15 cm lång och kanske 0.5 bred. Men de spelar ingen roll hur liten/stor/smal eller bred den var, den ringlade UUUSSHHH!!! Dessutom när jag kommer hem och berättar att jag sett en orm, innan jag han säga att de va en liten bebiskopparorm, så frågar lilla S om de va en skallerorm. Så nu var jag ju tvungen att googla för jag kunde ju inte tänka mig att de finns skallerormar här, men ack så fel jag hade TYVÄRR!! Buhuuu!!

Så de blir till att prominera på gatorna för min del, för de finns ju inte heller några trotoarer att gå på.


Bye, bye vackra skogsmiljö.....