Jag minns så väl den dagen jag anlände till min förra familj.
Allt kändes förjävligt, men jag intalade mig själv att allt skulle bli bra,
"bara ge det några dagar" sa jag till mig själv.
Jag pratade med mamma som satt hemma i sverige tusentals mil bort!
Jag ville inte att hon skulle veta att allt var kasst.
"Allt känns jätte bra" Jag grinade floder,
men jag sa att det va för att jag inta va van vid tanken
att vara så långt bort ännu och att allt annat va jätte bra.
Fan, vad har jag givit mig in i? tänkte jag varje minut!

Min största rädsla med resan hade blivit verklighet.
Men jag intalade mig att "jag är bara ovan"

Mamman började utnyttja mig så mycket som hon bara kunde och fick mig att tro att de va normalt att en au pair ska städa hela huset och skura köket från golv till tak med en 7-månaders bebis på höften. För där har ju faktiskt barnen varit.

Den månaden som jag spenderade i de huset va en av de jobbigaste perioderna i mitt liv!

Men faan, jag ville ju inte ge upp när jag kommit så långt.

Idag fattar jag meningen med de hela. Jag kom ju till slut till den bästa familjen, som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Jag hade ju aldrig hamnat här om jag inte gått in i rematch just den perioden.
De va nog menat på något vis.

Man blir så sjukt stark i sig själv av en sån här resa. Och jag skulle nog aldrig ha lärt känna mig själv så bra om jag inte hade vart stark och gått igenom de jobbiga stunderna.

Efter att jag hade spenderat några dagar i den förra familjen så fick jag ett låååångt mail från den svenska organisationen. Denna del av mailet gjorde mig stark och hjälpte mig att känna att när jag redan har kommit såhär långt så finns det inget som kan få mig att ge upp.

Du är en av de som genom envishet och motivation har tagit dig vidare så här långt.
Du ska veta att det är bara ca 20 % av alla de som påbörjar en ansökan som kommer så här långt. Du tillhör med andra ord en elit.


Jag är stol äver mig själv! Ville bara säga de.
Nu ska jag gå på bio med tre andra finingar från eliten nämligen Frida, Raisa och Johanna. 
Ta hand om er!